Hur Enskede BG Baseboll startade

Starten (eller efterfesternas tid):

Det har säkert berättats fler än en gång, men det började med att Dala och jag råkade gå förbi Skarpnäcksplanen en sommardag 1993 då EM spelades där.

Vi satte oss ned på läktaren och Dala berättade lite om spelet som han kände till litegrand för han bodde och tränade lag i Bagarmossen och flera av spelarna i Bagarmossen spelade både fotboll/hockey och baseboll.

Spelet fascinerade dock inte, och jag var på väg därifrån när det blev en rundownsituation. Jag började fråga Dala om varför de kastade fram och tillbaka på det där viset och vi blev kvar och han förklarade några mer saker som gjorde att jag blev intresserad.

Tillbaka på jobbet (Bankgirot som bokstäverna "BG" i klubbnamnet står för) så satte han upp en affisch på sitt rum som visade basebollens historia, regler och Major League-lagen mm.

Den luslästes och jag tänkte att jag måste ha ett favoritlag, eftersom jag gillade bandet Kansas fick det bli Royals. När vi samlades runt affischen en annan dag under vintern kom fler arbetskamrater förbi och började intressera sig för våra samtal, det dröjde inte länge förrän vi bestämde oss för att starta ett lag och en ny basebollsektion under Bankgirots Idrottsförening.

Klubben bildades alltså 1994 under tidig vår och vi bestämde tidigt att vi inte skulle börja spela serier utan ägna oss åt att träna det första året.

Jag tog kontakt med Robban Claesson som välvilligt gav oss onsdagar som en träningstid på planen, den har vi inte ruckat på sedan dess! Vi fick hjälp av Thord Brogren med våra träningar, han hade ett förflutet som förste basman i Sumpan och visste inte vad han gett sig in i. Pengarna från BG IF kom till stor del att användas för inköp av utrustning och vi skapade våra första uniformer av tryckta t-shirts med påsydda ärmemblem. Våra första kepsar var hemska saker i luddigt ylle med ett pyttelitet BG-märke som vi strykte på. Det hände att också vi var påstrukna då vi ibland hade efterfest efter träningarna.

Björn Vahlberg blev sektionsledare och var den av oss som började luska i hur man kommer in i seriesystem etc och han berättade att vi måste registrera vår förening hos RF, med styrelse och årsmöte mm. Ett namn måste vi också ha som är geografiskt vilket inte Bankgirot direkt är.

Det hela resulterade i att vi ganska snart gick ur Bankgirots IF och bildade i oktober -94 en egen klubb under namnet "Globen BG Inners" (så fyndigt..).

Björn valdes till ordförande, Kenneth Tessem var sekreterare, jag själv tog hand om stålarna, Johan Ståhl var PR-ansvarig (!) och Ulf Almgren var något slags lagledare i början. Vi var dock svårledda så han övergick sedermera till scoring. Nu var vi uppemot 15-20 mannar på jobbet som tränade och vi anmälde oss till div3 säsongen -95.

Vår första match 1995 var mot Albys B-lag och den slutade 1-18.

Efter att ha tränat "så mycket" (trodde vi) kunde vi inte riktigt förstå att vi kunde förlora med så mycket. Redan andra matchen vann vi! (på

walkover...) men det blev efterfest i alla fall. Ja, sedan fortsatte det med 0-14, 1-23, 0-20, 8-39, 14-27, 6-16 och sedan en WO-vinst till och i sista matchen för året kände vi för första gången hur vi kunde spela jämnt mot Kungsängen, de vann bara med 5-6. Efterfest!!.

Av siffrorna kan man se att vi började kunna slå men vi började också förstå hur viktig pitchingen var, och insåg att vi inte var tillräckligt många (Brown o Stålis), hade tränat tillräckligt på det och saknade en hel del kompetens. En sammanlagd ERA på c:a 17 säger det mesta.

Däremot hade vi hög kompetens på nicknames, vad sägs om "Bjulle", "Lyran", "Benson", "Zäta", "Stålis", "Skuggan" och "Brown"? Elitserienivå helt enkelt.

Vi gick också utbildningar under hösten i scoring och domare, för det var tvunget.

Nu inleddes också våra traditioner med avslutningsfester, årskompendium och prisutdelningar. Om man inte är bra på själva spelet, så får man hitta andra kompetensområden att utveckla. Johan "Stålis" Ståhl, den enda av oss som hade spelat någon baseboll innan Enskede, fick välförtjänt priset som Enskedes förste MVP.

Under vintern fick vi ett brev från Arenabolaget som hotade med stämning om vi inte genast ändrade vårt namn, vi fick inte heta Globen av diffusa anledningar.

Vår kassa var inte så välfylld nu när vi inte hade Bankgirots IF bakom oss, så vi vågade inte käfta emot utan ändrade namnet till Enskede BG Baseboll, vilket vi fortfarande heter, så "BG" hänger med.

Till säsongen -96 fick vi de första spelarna till oss som inte jobbade på BG. Bäst av dem en viss herr Tom Neill. Han var för bra för ett nickname t.o.m. Vi höll ett första träningsläger i Rättvik under våren så nu började vi bli självsäkra.

Och trots vårt usla facit från fjolåret gick vi upp en division (eller ja, trean upphörde..), Efterfest!

Vi vann inte en enda match av de 19 som spelades, närmast var vi mot Grimstaskogens Älgar, 6-8. Nu hade vi fått lite mer fason på pitching (ERA c:a 7) men slagningen dippade istället. Men framförallt var vi error-benägna, en match hade vi 20 errors.

En anledning till alla errors var alla nya från Bankgirot som började som verkligen inte hade på en bollplan att göra. Man minns Henke (inte vår nuvarande högaktade ordförande) som hade ett synfel som gjorde honom ganska olämplig som lyrfångare på rightfield. Eller "Skänken" som skadade sig när han skulle hoppa över löpargången på väg ut på plan.

Men vi hängde inte läpp, vi hade gått framåt enligt den statistik som vi nu mer och mer studerade. Vi skaffade oss en hemsida (nya modet liksom) som fylldes med statistik.

Och avslutningsfest på Backstreet med vackra tal, bucklor och medaljer hit och dit men framförallt ett roligt hålligång med ett roligt gäng.

Till säsongen -97 hade våra gamla antagonister från Grimsta hört av sig och ville ha lika roliga efterfester som vi, så vi slog ihop våra påsar under Enskedes namn. Det gjorde att vi uppgraderade laget väsentligt. Sådana legendarer som Molle, Hagelqvist, Olof Carlerud, Martin Toller och Nicke Reimertz kunde ju spela baseboll! En rookie vid namn Jörgen Andersson anslöt också, han skulle så småningom ta SM-guld med Sumpan. Träningsläger i Linköping på Vidingsjös plan och de bjöd oss på en träningsmatch också.

Det här var en mycket rolig säsong då vi verkligen gick framåt och vi vann hela sex matcher. Det startade nya lag som nu fick känna på storförluster mot oss, bra känsla att trycka dit Östra Aros med 24-1.

Tillskotten från Grimsta och utifrån gjorde att många BG-anställda fick svårt att ta en plats, och även om vi fortfarande hade en princip om att alla som kommer till match ska få spela, så var det förstås de mest intresserade och de som tränade mest som utvecklades och fick starta.

Så därför kan detta år sägas vara det sista i "efterfest-åren", nu blev det lite allvarligare och bättre träningar (även om "Wall Enberg" hamnade i häktet i Linköping). Vi började gå på clinics som förbundet höll i för att lära oss mer och engagerade oss mera med grannklubben Stockholm och med förbundet i olika former.

Styrelsen blev också större, och hade fler möten med fler arbetsområden som vi tyckte behövde förbättras. Och årskompendiumet var på 30 sidor...

De Röda åren:

Även om vi säsongen-98 fortfarande hade de gamla mörkblå t-shirtarna så är de röda åren då vi spelade i de röda tröjorna. Det var också under dessa år undertecknad var ordförande. Vi utvecklades om inte stadigt så i alla fall enligt principen "ett steg bakåt och två steg framåt" och utvecklingen kröntes -03 då vi kvalade för att gå upp i division 1 mot Skellefteå och straxt därefter startade Enskedes första ungdomslag, Enskede Red Sox.

Under de här åren, dvs 98-06, började och slutade många personer och många profiler har etsat sig fast i minnet. Några personer från Efterfesternas tid är dock kvar, t ex Dala och jag med medlemsnummer 1 och 3.

Vi hamnade på plats 4-6-4-3-2-2-5-6-3 och som coacher har vi bl a sett "Sebbe och Andy", "Kålle och Herman", "Ante och Dala", "Laban och Isak".

Och några av spelarna under dessa år måste nämnas:

Mackan Järgården, Tompa Jarerot, Robban Karlsson och allas våran Backis. Men också Hasse Nilsson, Herman, Kålle, Bengtsson (som han inte heter längre) samt Sebbe, B20(?) och Andy.

-  Mackan kom från Grimsta han också men anslöt senare än de andra, en mycket duktig basebollspelare med ett stenhårt kast.

- Tompa var även han bra, men hjälpte också till med allt möjligt i styrelsen och runt planen.

- Robban gjorde kanske den mest spektakulära metamorphos man sett, han gick från en medelmåttig spelare till att bli en hitmaskin.

- Och Backis som blev vår säkre catcher, och senare klev upp på kullen och dominerade. Tills han envisades med att utmana oss på armbrytning och skadade kastarmen.

- Hasse Nilsson från Oskarshamn, en jätteduktig fielder och typ alltid 0,600 i BA.

- Herman som pitchade stort under många år, en smart typ på kullen.

- Kålle vår egen Göteborgare, som också var vår coach ett tag. Han ville så mycket med laget...

- Bengtsson kom från City och

- Sebbe kom från Kungsängen och Flysta och kunde också spela cricket, hjälpte oss mycket som coach och hade den teoretiska grunden för det mesta inom vår sport. Plate diciplin var hans adelsmärke.

- B20 var vår mångårige kassörs mystiska smeknamn, det hade nåt med bananer att göra tror jag. Enskedes främste poet och filosof genom tiderna.

- Andy, som fortfarande spelar, kom från Stockholm och Skarpnäck Gubbs och fick snabbt smeknamnet Doktor Mugg. Men hans dinger i Rättvik rullar fortfarande längs Dalälven.

De röda åren var också resornas år, vi åkte till Beziers i Frankrike och Köln i Tyskland två ggr vilket var verkligen roliga minnen. Bla annat min enda homerun (jo Molle, det VAR en homerun!) Träningarna under vintern var oftast i Nackahallens grus och iskalla luft.

Och Årskompendiet 2002 på 57 sidor är alltime high! Vi (eller snarare Kålle) arrangerade vår egen 10-årsturnering och vi tog några tunga skalper när vi vann både Distriktsmästerskapet och den lokala Div3-serien 2002. Och vi slog vår granne Stockholm! Det gör vi kanske inte längre...

De Vita åren:

Ja det är resten det. Och det syftar inte på alkoholintaget, eller kanske jo...

Vi spelar alltså i vitt under åren 07-18 och jag själv kliver nu av Enskedelaget litegrand, och ägnar mig mera åt ungdomslaget Red Sox som sedermera går ihop med Stockholm.

Men Enskede lever vidare i all välmåga och till skillnad mot typ 98% av alla de lag som startade på 90-talet (det handlar om minst 50 lag!) så finns det något i den här föreningen som gör den livskraftig UTAN ungdomslag.

Det är ganska unikt, City och Tranås kanske ska räknas dit också, men annars är det ungdomslag som ger långsiktighet i klubbar, oavsett idrott.

Enskede kanske har nåt annat? Det finns en välkomnande attityd, det finns plats för alla och vi har haft turen att ha duktiga ordföranden genom åren som varit eldsjälar allihop.

En annan fjäder i hatten är att vi hade flest landslagsmän på planen i svenska landslaget under Tysklands-EM 2015, då vårt gamla ungdomslag Red Sox bidrog med fyra spelare.

Pontus Byström, Albin Sivard, Arvid Carlstedt och Oscar Holmberg är alla skolade hos oss. Och sedan dess har Linus Holmberg också anslutit.

Profiler under Vita åren ska nog inte jag sammanställa men de jag minns är:

- Svensson så klart! En mycket fin människa. Och ordförande, tredje basman, domare, bleckblåsare, bassist, polis och quizmakare!

- Ramon, har det funnits en gladare spelare i Enskede? Det ska vara ACB då kanske...

- Rulle, long time catcher som numera bytt till long drinks.

- Bentley som abonnerade left field länge.

- Henke, vår nye ordförande som jag är säker på kommer att leverera. Kunnig och lojal, en pitcher som vet hur man gör...

- Johan, som bara blir bättre och bättre varje gång jag ser honom, ganska sällan numera dock.

- ACB som inte bara bidrar till Enskedes stolta nickname-tradition med en förkortning som etsat sig fast (men egentligen har han bara ett för krångligt namn att säga), utan också har vunnit träningspriset en gogool ggr vid det här laget.

Ja, ska man sammanfatta så är det bara årskompendiet som gått bakåt från 57 sidor -02 till en kalendersida -13 och efter det noll. Resten frodas tycker jag!

Man undrar bara vilka färger det blir på nya tröjorna som får namnge kommande period i Enskedes stolta historia.

25 år alltså - det kunde man inte tro när vi förlorade mot Göteborg med deras riktnummer 0-31 under de mörkblå åren. Fortsätt Henke och styr skutan vidare på ungefär samma väg, Enskede behövs!

Enskede Baseboll är bland det bästa jag har varit med och skapat, jag är så stolt över det här laget och så tacksam för allt roligt och alla vänner som Enskede har gett mig. TACK!